påväg ner.

Jag kan inte hjälpa med men den här bloggen genomsyras av nedstämd och tråkig energi.
Tyvärr så ser min verklighet ut på det härviset.
Jag är ofta nedstämd.
Kanske deppig.
Jag är ofta rätt sur och ofta känner jag att jag måste hålla ilska i shack.

Den situation som får mig att känna på det här viset är att jag känner mig låst.
Låst i allt jag gör.
Det finns inget sätt för mig att lyckas genomföra studier på ett tillfredställande vis. Jag får dåliga betyg trots att jag lägger ner all min tid på att försöka hinna förbereda och få det gjort i tid. Endå blir uppgifter sena och efter att jag fått tillbaka dessa så måste jag komplettera arbetena.

Just nu tvivlar jag på mig själv väldigt mycket.
Är det något fel, jag kanske inte är något läshuvud, jag kanske psykiskt sjuk eller helt enkelt korkad.

Det här i kombination med att mina barn saknar mig. Min sambo och jag kommer aldrig överens. Allting jag säger säger min sambo emot och allting min sambo säger blir jag vansinnig över. Hur kan en människa tycka så!?

Nu är det flera veckor som jag känner att nej, jag vill inte mer.
Det räcker såhär.
Jag vill varken läsa, umgås med familj eller vänner, inte göra någonting.

Jag vill vara ifred och inte göra något alls.
Gärna sova.

Helst bara sova.